Europaparlamentet stöder de mänskliga rättigheterna

Respekten för de mänskliga rättigheterna är en av Europeiska unionens värdegrunder. Varje kränkning av dessa rättigheter påverkar de demokratiska principer som vårt samhälle vilar på, oavsett om den begås inom eller utanför unionen.  Europaparlamentet bekämpar sådana kränkningar genom lagstiftningsåtgärder, valövervakning, månatliga människorättsdebatter i Strasbourg och genom att förankra de mänskliga rättigheterna i sina handelsavtal med omvärlden.

Europaparlamentet stöder även de mänskliga rättigheterna genom det årliga Sacharovpriset för tankefrihet, som instiftades 1988.  Priset ges till personer som har gjort betydande insatser i kampen för mänskliga rättigheter över hela världen och lyfter fram kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt stöder pristagarna och deras kamp.

Sacharovprisfinalister 2019

1. Marielle Franco, Hövding Raoni och Claudelice Silva dos Santos 2. Ilham Tohti 3. The Restorers

Oleg Sentsov, Sacharovpristagare 2018

Andrej Sacharov

Marielle Franco

Marielle Franco var en brasiliansk politiker, feminist och människorättsförsvarare. Som svart, bisexuell aktivist kämpade hon för rättigheterna för kvinnor, unga svarta människor, invånarna i landets kåkstäder (favelas) och hbti-personer, innan hon i mars 2018 blev brutalt mördad 38 år gammal.
 
Marielle Franco föddes och växte upp i en favela i Rio de Janeiro. Efter en masterexamen i offentlig förvaltning vid Fluminenses federala universitet verkade hon som ledamot av stadsfullmäktige i Rio de Janeiro för Partiet för socialism och frihet (PSOL) från januari 2017.

Marielle Franco var en frispråkig kritiker av polisbrutalitet och utomrättsligt dödande. Hon slog ofta larm om utomrättsliga avrättningar och andra människorättsbrott begångna av poliser och statliga säkerhetsstyrkor. Strax innan hon mördades utsågs Marielle Franco att övervaka statens ingripanden i den allmänna säkerheten i Rio de Janeiro.

Den 14 mars 2018 satt hon i baksätet på en bil efter att hållit ett tal i Rio de Janeiro när hon sköts till döds med flera skott av två män i ett annat fordon. Hennes chaufför, Anderson Pedro Gomes, dödades också. I mars 2019 greps och åtalades två före detta polismän för mordet på henne.

Visserligen ligger Brasilien längre fram än de flesta andra länder i Latinamerika och världen när det gäller hbti-personers rättigheter - t.ex. har de rätt att gifta sig över hela landet sedan maj 2013 - men flera rapporter vittnar om att situationen har försämrats dramatiskt på senare tid. Minst 420 hbti-personer i Brasilien dödades eller begick självmord 2018 i ett klimat präglat av homofobi och hatbrott enligt Grupo Gay da Bahia (GGB), en av landets äldsta verksamma hbti-föreningar. Enligt GGB har det sedan 2011 skett en kraftig ökning av antalet dödsfall bland hbti-personer till följd av diskriminering. Under 2011 registrerades 130 dödsfall, jämfört med 187 under 2008. Under 2017 mer än tredubblades dessa siffror till 445 dödsfall.

Hövding Raoni

Raoni Metuktire (född ca 1930), även kallad Hövding Raoni eller Ropni, är en brasiliansk ledare för ursprungsbefolkningen och miljöaktivist. Som en av de stora ledarna för det nomadiska Kayapofolket från hjärtat av Amazonas har han blivit en symbol för kampen mot avskogning.

Namnet Raoni förknippas med Kayapofolkets mystik och makt. Raoni föddes i en by kallad Krajmopyjakare, i dag känd under namnet Kapôt, i hjärtat av delstaten Mato Grosso. När Raoni var 15 år började han bära en läpputsmyckning, en dekorerad skiva som krigare bär i underläppen för att visa att de är redo att dö för sitt land. Skivan blir gradvis större för att få sin slutliga storlek efter fyra månader.

Under fyra årtionden har denne karismatiske ledare outtröttligt stridit för att rädda sitt hemland, Amazonas regnskog. Raoni blev känd sedan den belgiske filmaren Jean Pierre Dutilleux gjort en dokumentär om honom. Dokumentären hette kort och gott Raoni.

1989 lämnade Raoni för första gången Brasilien för att vädja om hjälp i sällskap med sångaren Sting. Hans budskap blev en väckarklocka: avskogningen var inte bara på väg att slå sönder de sista indianstammarna utan hotade människors framtid i hela världen. "Alla andas vi en enda luft, alla dricker vi ett enda vatten, alla lever vi på en enda jord. Alla måste vi skydda den." Raonis kampanj bar frukt 1993, när ett av de största tropiska skogsreservaten skapades i delstaterna Mato Grosso och Pará.

2009 lämnade Raoni åter sitt reservat. Territorierna som han hade kämpat så hårt för hotades på nytt av dammprojektet i Belo Monte. Raoni bestämde sig för att dra igång en sista kampanj; på sin officiella webbplats publicerade han en internationell namninsamling på sju språk i protest mot det föreslagna projektet.

Utanför Amazonas är Raoni en levande symbol för de sista indianstammarnas kamp för att skydda sin kultur, som är direkt kopplad till själva naturen - "en kamp för livet". Han har träffat världsledare men står med båda fötterna på jorden och bor fortfarande i en hydda med bara några få ägodelar.

Claudelice dos Santos

Claudelice Silva dos Santos är en brasiliansk miljöaktivist och människorättsförsvarare från Pará som blev aktivist sedan hennes bror och svägerska mördats på grund av att de bekämpade olaglig avverkning och avskogning i Brasiliens regnskog i Amazonas. Hon har själv kämpat mot olagliga skogsavverkare, ranchägare och träkolsproducenter i Amazonas.

"Vi vill säga till världen: Ni måste uppmärksamma det som sker", säger Claudelice Silva dos Santos. "Det är oacceptabelt att människor mördas för att de står upp för mänskliga rättigheter och försvarar en kollektiv nyttighet - miljön."

Claudelice Silva dos Santos bror och svägerska hörde till de mer än 500 personer som mellan 2002 och 2017 mördades i 50 länder för att de försökte skydda mark, vatten, skogar och andra naturresurser. De årliga dödstalen fördubblades under denna 15-årsperiod, och morden skedde oftast i länder med hög korruption och svag rättsstat enligt en studie som publicerats i Nature Sustainability.

Brasilien är ett av de länder i världen där miljökämpar och aktivister lever farligast. Enligt en rapport från Global Witness kan uppgifterna om antalet mord vara en underskattning, särskilt i Brasiliens vidsträckta landsbygdsområden där det är svårt med kommunikationer.


Ilham Tohti

Ilham Tohti är en välkänd uigurisk människorättsförsvarare och professor i ekonomi som kämpar för den uiguriska minoritetens rättigheter i Kina. I över två decennier har han oförtrutet strävat efter att öka dialogen och förståelsen mellan uigurer och kineser. På grund av sitt engagemang dömdes han i september 2014 till livstids fängelse efter en skenrättegång som pågick i två dagar. Trots allt han fått utstå fortsätter han att förespråka måttfullhet och försoning.

Ilham Tohti är känd för sin forskning om relationerna mellan uigurer och hankineser och är en högljudd förespråkare för att Kina ska tillämpa lagar om regionalt självstyre. Han var också värd för Uyghur Online, en webbplats om uiguriska frågor. Där kritiserade han regelbundet utestängningen av uigurerna från utvecklingen i Kina och manade till ökad medvetenhet om uigurernas ställning i Kina och om hur de behandlas i det kinesiska samhället. På grund av det blev han av den kinesiska staten stämplad som "separatist" och dömdes senare till livstids fängelse.

Ilham Tohti har för sitt arbete i en fientlig miljö tilldelats PEN-priset/Barbara Goldsmith Freedom to Write Award (2014), Martin Ennals Award (2016) och Liberal International Prize for Freedom (2017) och har nominerats till Nobels fredspris 2019.

Den uiguriska befolkningen har på senare år utsatts för ett förtryck utan motstycke av den kinesiska regimen på grund av sin unika etniska identitet och religion. Sedan april 2017 har mer än 1 miljon oskyldiga uigurer blivit godtyckligt fängslade i interneringsläger där de tvingas avsäga sig sin etniska identitet och religiösa övertygelse och svära trohet mot den kinesiska regimen.

Ilham Tohtis fall berör flera viktiga internationella och människorättsliga aspekter, som hur moderata islamiska värderingar kan främjas i en miljö av statsstyrt religiöst förtryck, hur insatser görs för att öppna upp för dialog mellan en muslimsk minoritet och en icke-muslimsk majoritetsbefolkning och hur en auktoritär stat förtrycker fredliga oliktänkande.


The Restorers

The Restorers är en grupp kenyanska tonåringar som bekämpar kvinnlig könsstympning med en app som de kallar i-Cut. Studenterna Stacy Owino, Cynthia Otieno, Purity Achieng, Mascrine Atieno och Ivy Akinyi kallar sig själva The Restorers ("de som återställer") för att de vill ge nytt hopp till flickor i en hopplös situation.

Appen i-Cut gör att unga kvinnor kan söka läkarvård och rättslig hjälp innan eller efter att de tvingats till kvinnlig könsstympning. I appen finns fem olika knappar med följande alternativ: "hjälp", "undsättning", "anmälan", "information om kvinnlig könsstympning" och "donera och ge feedback". Tack vare de första tre alternativen kan flickor få omedelbar hjälp, hitta ett räddningscenter eller anmäla ingreppet till myndigheterna i länder där det är olagligt med könsstympning. Appen gick till final i Technovation Challenge 2017, en tävling som ska locka fler kvinnor till teknik.

Enligt Världshälsoorganisationens definition omfattar kvinnlig könsstympning alla ingrepp som innebär partiellt eller fullständigt avlägsnande av kvinnors externa könsorgan eller annan skada på de kvinnliga könsorganen av icke-medicinska skäl. Det erkänns internationellt som en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Trots det har könsstympning utförts på över 200 miljoner nu levande flickor och kvinnor, däribland 500 000 i Europa. Varje år riskerar över 3 miljoner flickor runt om i världen att utsättas för könsstympning. Varje minut könsstympas sju flickor, varav de flesta är under 15 år.

Kvinnlig könsstympning kan medföra allvarliga hälsoproblem och till och med leda till döden. Flickor som utsatts för könsstympning löper också större risk att giftas bort redan som barn och att hoppa av skolan, vilket försvårar för dem att skapa en bättre framtid för sig själva och sin omgivning. En oroväckande utveckling i vissa länder är att man försöker göra könsstympning till ett medicinskt ingrepp inom den normala vården. Detta inte bara strider mot den medicinska etiken, utan riskerar också att legitimera denna sedvänja och ge intrycket att könsstympning inte får några hälsokonsekvenser.

Globala insatser har snabbat på utvecklingen mot att få bort kvinnlig könsstympning. I dag har risken för en flicka att bli könsstympad minskat med ungefär en tredjedel jämfört med för 30 år sedan. Att hålla fast vid den trenden kan dock bli en svår utmaning med tanke på befolkningstillväxten.

Hur stöder Europaparlamentet de mänskliga rättigheterna?

Vid sidan av Sacharovpriset stöder även Europaparlamentet mänskliga rättigheter med konkreta politiska och lagstiftningsmässiga insatser.

Kontakt

DG COMM

Europaparlamentet
60 rue Wiertz / Wiertzstraat 60
B-1047 - Bruxelles/Brussel
Belgien
Sacharovpris 2019